Alla känner vi till den fantastiska historien om Romeo och Julia av Shakespeare. Vi använder den som riktlinje för hur vi vill uppleva kärleken i våra förhållanden.

Jag låg och tänkte här om natten på hur jag förändrats genom åren. Då jag var i mina tonår så var jag en obotlig romantiker och jag hittar fortfarande unga pojkar som ser på förhållanden med en romantikers ögon. De skulle göra allt för sin dam. Däremot så tror jag att då du som pöjk är i detta stadium så är det motsatta könet inte det. De vill ha någon med status i skolan, någon tuffare, någon som kanske är snyggare. Detta tog långsamt död på min romantiska era. När vi kommer upp i ålder så har detta helt dött hos oss och vi har sakta men säkert anpassat oss efter vad vi har trott att kvinnor vill ha. När du väl tuffat till dig så faller det sig ironiskt nog så att kvinnan vill ha just den du var för 10 år sedan. De har insett att ”tuff” inte gör dig lycklig när du slutat skolan och kommit ut i arbetslivet. Där behöver du helt plötsligt ingen status pojkvän, där behöver du en romantiker.

Jag träffade för några dagar sen två killar som höll på att tappa romantiken, men inte riktigt var där än. Tjejerna ville ha de här grabbarna som vänner och det tärde på dem. I det hela tror jag att den som fångar de här grabbarna och håller fast vid dem nu kommer få en fantastisk partner.

Jag har tappat min romantiska period men håller krampaktigt kvar vid tanken på hur jag var förr och försöker hitta tillbaks.

Jag tror att det är viktigt att se hur vi går om varandra och att flera förhållanden kanske inte alltid hjälper oss att hitta rätt här i livet. Hur kan erfarenhet av flera förhållanden vara bättre än att avguda den du faktiskt spenderar din tid med? Jag säger hellre oerfaren och en riktig romantiker än erfaren och känslokall..

Funderingar?

Chipp chipp

Jag vet vad du tänker. Du ensamma människa som följer min blogg. Skulle inte Jocce hitta på något nytt sätt att komma i kontakt med sin feminina sida.

Jo det skulle jag göra. Men jag snöade in på vad trygghet betyder för oss idag och vad det betydde för oss förr i tiden.

Förr så var trygghet ren råstyrka och rent beskydd mot skogens farligheter, idag är det mer pengar och materiella saker som styr. Jag snurrade in på det här spåret eftersom kvinnor anser att giftermål är trygghet idag. Man känner sig säkrare på varandra och som en känner sa: det känns bättre att presentera min man som just min man istället för ‘det här är min sambo’.

Jag tror att så fort du känner dig helt säker på din partner så har du tagit honom/henne för givet.

Tryggheten ligger nog istället idag i ekonomin. Har du det gott ekonomiskt så slipper du många av dagens bekymmer som att skaffa en partner eller hur dina barn kommer att klara sig.

Jag tror att om jag skulle gå ut på stan och ställa frågor om trygghet skulle jag få tusen olika svar, men de allra flesta skulle nog hålla med om tillslut om att pengar är grunden. För ditt utseende, personlighet eller karaktär spelar absolut ingen roll om du har pengar.

Sen tror jag inte att lycka och trygghet inte går hand i hand. Jag tror att vissa människor trivs som bäst när de inte har någon trygghet, inget skyddsnät, ingenting. Jag tror att några av de lyckligaste människorna inte har någon trygghet alls i den bemärkelsen. Sen är det självklart att trygghet är andra saker än pengar i vår värld. Men här i västvärlden så är nog pengar det vi är mest beroende av.

Ska nu fortsätta fundera på hur jag sätter mig in i min feminina sida bäst.

 

Fridens

Varför en kvinna vill gifta sig.

En kvinna vill gifta sig för det inger trygghet. ”man försöker mer om man är gift”

Jag personligen tror att det är nog enklare att ta varandra för givet när man är gift.

Kan man få fler syner på giftermål kanske??

Så. Dagens experiment gick ut på att komma i kontakt med min feminina sida. Så jag började fundera på vad det egentligen innebar. Innebär det att komma i kontakt med mina känslor?? Innebär det att jag ska tolka saker in på djupet istället för att göra en snabbanalys av saker och ting?

Jag kom fram till att jag faktiskt är ganska duktig på att både överanalysera saker och vara i kontakt med mina känslor. Så jag funderade vidare och snurrade in på spåret ”vad en kvinnas viktigaste dag är” och kom snabbt fram till 2 datum. Det första är nog barnafödandet, dagen då din förstfödda ploppar ut. Jag kom också snabbt fram till att det kanske inte är så puttenuttigt som man gärna säger efteråt. Under själva prosseduren så vill du som man helst av allt hålla ditt avstånd, samtidigt som du självklart skall vara där för din kvinna, även om denna gest troligtvis kommer skada ert förhållande mer än vad det kommer att stärka det (gissar jag på, och alla män som påstår annorlunda, ljuger).

Så jag bytte inriktning och kom fram till att giftermålet är den stora dagen i en kvinnas liv, en dag som förhoppningsvis inte påverkar ett förhållande med varken fysisk eller psykisk smärta. Hur sätter man sig in i detta fenomen? Jag började fundera, titta på herrgårdar och föreställa mig mitt bröllop. Tyvärr så kom frågan ”varför vill jag gifta mig” upp om och om igen. Är det av religiösa skäl, en förbindelse med gud, ett löfte om att detta är människan jag vill leva resten mitt liv med även om jag hatar henne om 10 år? Ja då kan jag förstå festligheterna och valet av plats och blommor och hela paketet. Varför ska du annars gifta dig egentligen, numera har samboförhållanden nästan samma lagar och regler kring sig. Men att gifta sig bara för att gifta sig fenomenet kan jag inte förstå. Visst det är den ultimata kärleksförklaringen mellan man och kvinna, men behöver den kosta 200 000kr?

För att förstå bättre tänkte jag göra en visuell resa till bröllopens Mecka, galenskapens hemland, U .S. A.

Jag letade snabbt upp en film som uppfyllde mina krav för att få svar på det jag sökte. Bröllop och Chick flick, en perfekt kombination. Jag letade därför upp filmen ”Bride Wars”. Den handlar om 2 bästa vänner som ända sen de varit små önskat att deras bröllop skulle vara på samma speciella ställe, se likadana ut bara inte samtidigt. Efter ett grovt misstag hos New Yorks bästa bröllops planerare så råkar deras bröllop bli på samma dag, vilket inte går för sig. De blir ovänner och kallar varandra för feta och påpekar de patetiska sakerna hos varandra. De drar upp saker som att ”din rumpa var gigantisk i high school, för 15år sedan” medan deras blivande män försöker få dem att samsas och ha ett dubbel bröllop.

Som ni förstår så försökte jag hänga med i denna otroligt tråkiga film, som egentligen bara fick min idé om att bröllop skulle vara den viktigaste dagen i hennes liv vara den sämsta idén jag någonsin haft. Jag började genast tänka på de ologiska sakerna. Om nu bröllopsplaneraren ställt till det varför fixar inte det företaget något för att kompensera brudparen? Sådana saker började jag störa mig på.

Kontentan av allt ihop är att även om detta bara var fiktion så är jag säker på att det ligger en del sanningar bakom. Och det är inte vackert.

Om vi nu ska bli mer jämställda i samhället så måste nog alla ge upp en del av de stereotyper vi lär oss att ”de här är vi”. Vi måste bryta negativa trender och kolla på alla situationer objektivt från ovan.

En bra start till alla er som ska gifta er. Varför vill ni gifta er? Är det så viktigt att vara gift? Kan vi inte visa kärlek och tillgivenhet på andra sätt?

Experimentet var idag ett misslyckande men imorgon ska jag fundera ut något annat sätt att komma i kontakt med min feminina sida.

Tack och hej, leverpastej

Så idag har Rebecca och jag varit I Skånes enda riktiga skog. Eller Malmö regionens i alla fall. Vi tog Akilles fixade några mackor och åkte dit. Efter några väl valda felkörningar så kom vi fram. Vi möts av en magisk plats, full av folk. Marken är sådär härligt täckt av fjolårets löv och träden växer glest så de släpper igenom lite lite sol. Dofterna av torkade löv och hallonsnår ligger helst stilla som ett täcke över hela skogen. Och visst kan man känna magin med en hel bokskog. Det tråkiga var att de anlagt stigar i hela skogen och varje skåning var där idag.

Hur som helst.

Vi hade inte gått långt innan vi kom till en skyllt där det stod ”Sago stigen”. Jag, som är barnsligt förtjust i sagor och berättelser, tar Rebecca i handen och tvingar med henne in på denna stig. Nu hade Rebecca inte så mycket emot att gå denna stig heller. Vi Möts av ett troll sittande på en stubbe, hela skulpturen är grovt uthuggen av ett bokträd. Där blir jag genast besviken. Tomtar och Troll hör till barrskog, Alver och Älvor hör till lövskog, John Bauer stile. Det vi sedan möts av vid varje stopp handlar mest om tomtar och troll. Och Näcken. Näcken skulle vara bosatt i ett dike, skylten som satt vid Näcken stoppet lovade visserligen att ibland så är ”bäcken” fylld av vatten, men om sanningen skall fram så var det ett dike. De hade även skrivit små berättelser kring varje stopp. Berättelserna var skrivna, detta är min gissning, av någon skolfröken som egentligen inte skulle ha med barns fantasi att göra alls. Jag tror att orden ”lämna inte ut för mycket, låt barnen få använda sin fantasi” har ekat hos denne person. I mitt tycke så kunde man sparat in på lamineringskostnaden och låta barnen fantisera helt själva allt ihop.

Jag har ju alltid varit en drömmare och kommer alltid att förbli en drömmare. Så jag låter mina drömmar flyga ut ur min mun. Jag hör alltid folk säga att man inte ska prata om en framtid tillsammans med någon som man precis träffat, men jag gör alltid detta. Lite för att kolla om de är på samma nivå som vad jag är. Jag menar, är min dröm att skaffa en hästgård någonstans med diverse boskap och hunduppfödning då hon vill leva i storstaden och bo i en lägenhet med tre meter i tak, varför ska vi spendera tid tillsammans då? Hela den här parningsritualen vi går igenom just nu går ju ändå ut på att vi ska bestämma om vi en dag kan leva med varandra. Då är det ju mycket bättre att komma fram till eventuella ”problem” eller ”vägskäl” innan vi faktiskt kommer dit då man älskar varandra. Så jag kastar alla mina drömmar på henne och pratar om hur jag vill att vi ska kunna bo en dag och skulle hon bli rädd för det eller tycka att det är alldeles för tidigt att prata om något sådant, ja då är hon inget för mig. Jag undrar om tjejer tänker så eller om andra killar tänker såhär? Jag anser ju att jag har gjort hela ritualen betydligt enklare på det här viset. Snabbt och relativt smärtfritt får du veta om ni delar samma framtidsvisioner.

Men som med allt annat så är det enklare i teorin än i praktiken. Rebecca vill åka till U. S. A i ett år och passa barn, sen är hennes dröm att jobba på ”Monkey World” utanför London. Jag vill verkligen inte detta men jag vägrar vara den personen som står i vägen för någons drömmar och mål här i livet. Jag har ju mina drömmar (uppenbarligen) och kan inte tänka mig att leva med någon som vill stå i vägen för dem.

 

Tillslut vill jag avsluta med ett citat från min vän Anders Gummesson ”Fridens var ju dåtidens ‘Peace out’, hur coolt är inte det”

Så mina vänner, tack för att ni läser.

Fridens

Så jag borde varit nyligen hemkommen från Stockholm och en rättegång. Men för andra gången var jag oförmögen att infinna mig.

I vintras så plockade jag en snattare på mitt jobb och blev då helt plötsligt huvudvittne. Månaderna gick och sen damp det ner ett brev i lådan, du är välkommen att vittna i södertörns tingsrätt den 1:a april. Den 1:a april skulle jag vara i Thailand, så jag skickade ett brev dit och förklarade att jag inte kan infinna mig i rättssalen då. De tyckte då att telefon vittna var grejen. Men jag räknade fel på tiden så när de ringde var inte jag i närheten av telefonen. Resultat: 2000kr i böter. Tidigt imorse skulle jag åka, jag tänkte få några timmars sömn innan jag skulle åka då jag haft besvär med sömn brist de senaste veckorna, jag vaknade lagom till rättegången startade, bara 50 mil ifrån den. Resultat: 2000kr i böter.

Så idag har varit en lugn dag.. vi får inte låta våra misstag bekymra oss. Vi måste bli bättre på att lära oss av dem istället för att bli frustrerad och arg över dem. 70 000ggr till sen ska jag inte försova mig något mer. Då ska jag ah lärt mig det.

Tjejen jag dejtar, hennes blogg har jag precis läst. Hon har gjort mig helt mystisk och ville kamouflera mig lite i hennes text så hon kallar mig ”J”. Mystiskt. Så jag tänkte jag ska kalla henne Rebecca, mest för att hon heter det och för att jag inte ser varför det bör vara så hemligt. Jag trivs ju bra med henne och Akilles gillar henne (min hund).

Rebecca kom över en stund ikväll och vi tog en promenad med Akilles. Det var väldigt härligt. Jag tycker riktigt bra om den här tjejen.

Nu är det här inte blogg som ska handla om mitt liv utan mer om skillnader. Så nu till dagens problem lösning.

Rebecka är 4 år yngre än mig, hon har levt ett skyddat och som jag förstått ett ganska lugnt liv. De av er som känner mig vet ju att jag har levt mitt djävla liv om och om igen. Jag har gjort allt jag velat och varit på nästan alla ställen jag velat vara på. Jag har rest mig upp och gått om det inte passat mig. Jag har helt enkelt skaffat mig alla de erfarenheter jag vill ha. Nästan i alla fall.

Rebecca har inte levt (tack gode Gud) detta hektiska liv som jag gjort. Hon vill upptäcka och bana sin egna väg här i livet (vilket jag tycker att hon måste).

Men min biologiska klocka tickar (tydligen har en del pojkar också det). Det är dags att träffa tjejen man ska skaffa familj med. Jag säger inte att vi ska skaffa familj nu idag eller ens nästa år eller året efter det. Men att starta det förhållandet vill jag göra idag.

Nu tänkte jag skriva ”Fundera på den du”, men då skulle jag bara få svar från tjejer. Så, kan man fortsätta ett förhållande som inte har några konkreta planer alls för framtiden, som inte garderar sig för vissa event? Jag har nog själv aldrig skyddat mig själv så lite samtidigt som jag vet att den här relationen inte har oddsen på sin sida. För alla skyddar vi oss mot att bli ledsna.

 

Fridens

Jag har varit iväg i norra Skåne ute på landet med några nära vänner och min date. Vi var 3 pojkar i 25års åldern och 3tjejer i 21-24års åldern. Vi fick snabbt konstaterat att Pojkar har roligare än flickor. Vi hittade ute i ladan ett par gamla nazi-hjälmar samt ett par gamla värjor. Vi drog snabbt på oss hjälmarna, utan en tanke på vad för skit som kunnat ligga i dem, greppade värjorna och började fäktas. Lagom berusade och överlyckliga begav vi oss ut i kohagen då vi hade bestämt oss för att en av oss ska rida en kossa. Kossorna var avlade för slakt (visade det sig), så det var ingen risk att vi förstörde någon mjölk.

Tjejerna stod och tittade på oss med den där minen som talar om för dig att du är dum i huvudet. Men vi var hur nöjda som helst med en halvhjärtad ridning. Vi satt och refererade hela besöket till en hemlig nivå på det föråldrade spelet Diablo 2, som vi grabbar växte upp med att spela (och som vi nyligen återupptagit att spela), ”Cow Level”. Vi var jätte nöjda även med denna liknelse. Vi sköt även luftgevär och visade flickorna hur man skjuter i lumpen och hur man ska hålla geväret för att få maximalt stöd. Även denna gång stod de och skakade på huvudet.

Eftersom det var två stycken som heter Anders i gruppen så döpte vi om dem till Skeletor och Mega Man. Ännu två saker som fick oss att skratta så vi grät. Efter en del övertalning så kallade tjejerna dem för deras nya namn.

Detta kan kännas löjligt och nördigt, men det gav oss många skratt. Skeletor fick heta Megatron efter ett par öl, det är roligt för Megatron är planeten transformers kom ifrån.

Överlag var resan inte så grabbig, men det fick oss att tänka. Har pojkar roligare för att vi håller kvar i barndomen längre än vad tjejer gör? Är vi inte lika rädda för att inte agera vuxet? Varför blir det såhär?

Jag hoppas att tjejer i framtiden blir uppfostrade och inte har pressen på sig att vara de som agerar vuxet, för barnsligheten och barnasinnet behövs verkligen för att vi ska må bra.

Till slut vill jag passa på att tacka tjejerna, Sara, Linda och Rebecca. Tack för erat änglalikna tålamod med oss.

Så jag har börjat pyssla med lite hus renovering för att få ihop pengar till mitt levande så jag kan fortsätta skriva.

Då jag mötte upp tjejen som jag precis börjat dejta i en vit t-shirt med företags loggan på och ett par snickarbyxor som det var färjstänk på, lite lagom svettig och unken. Vi tog en promenad med min hund Akilles som varade i 2,5h. Plötsligt slänger jag ur mig: Då jag gick till jobbet imorse så kände jag mig sjukt sexig i den här utstyrseln, nu har jag inte riktigt kvar den känslan längre.

Jag sa det där mest för att få lite fåfäng uppskattning då jag sen jag flyttade ner till Malmö har gripits av en otrolig längtan efter att få krypa upp i någons famn och vara liten för en sekund. Mitt uppmärksamhets behov har ökat med 150% och jag känner mig rädd för första gången i mitt liv inför denna förändring. Till saken hör det att detta är min 41:a flytt de senaste 10 åren och nu helt plötsligt skrämmer detta mig. Kanske börjar man bli gammal. Kanske börjar jag känna de där känslorna jag aldrig förstått innan. Min lösning på att hantera känslorna blev helt enkelt att kasta ur mig en helt ogenomtänkt kommentar om hur sexig jag kände mig i morse. Som tur är tror jag att hon uppfattade detta och gav mig lite komplimanger. Men hur kan hon veta att det var det jag behövde, hon kan omöjligt förstå hur jag känner då hon själv flyttat typ 2ggr och då till grannkommunen.

Nu skäms jag som aldrig förr inför de här känslorna av rädsla för detta nya ställe (som jag faktiskt bott i vid 2 tidigare tillfällen). Varför ska jag skämmas inför denna lilla rädsla inom mig? Det är ju i och för sig inte särskilt manligt. Men jag har ju mina snickarbyxor som väger upp alla omanliga känslor, för där har jag både tumstock, hammare, div. skruvmejslar och en morakniv. Det är jävligt manligt det (har jag hört). Nästa steg är bara att byta ut dem från leksaks verktyg till riktiga, de andra gubbarna på jobbet skrattar åt dem.

Tack och hej leverpastej.

Jag satt och läste en artikel av Jonas Cramby om att svenska kvinnor inte förtjänar sina svenska män.

 

Mestadels var det berättigat gnäll om hur kvinnor antar att män inte gör något i hemmet och påpekar detta för sina män, när de faktiskt spenderar mer tid med att städa i ett gemensamt hem.. självklart gäller de inte alla.

 

Sen var det ett citat som jag fastnade mycket för.

 

”När jag tänker på kvinnorörelsen ser jag framför mig ett gäng kvinnor som håller i en murbräcka. De har blommiga kjolar, knästrumpor och springer mot en stor dörr för att försöka tvinga sig in i den här stora herrklubben vi män har byggt upp under århundraden.

Men den här dörren är inte så tjock som de tror. Med tiden har den börjat vittra sönder. Så när kvinnorna kommer fram pulvriseras den, det säger bara ”poff”, men kvinnorna har fått upp en sådan hög fart nu och fortsätter att springa. De välter omkull fåtöljer och en lampa.

När en av de förvånade herrarna påpekar att de borde kanske borde sakta ner, skriker en av kvinnorna ”håll käften, ditt jävla svin, du har inte rätt att uttala dig!” Sen springer de vidare ut genom bakdörren.

 

Detta är en synnerligen stark metafor och kanske inte helt rättvis, men en viss sanning kan finnas i den. Alla män kanske inte är så svåra och lata i hemmet som man kanske först trott.. Kanske är det de här kvinnornas uppfostran som gör att de inte kan se de fina förhållanden som faktiskt finns mellan män och kvinnor.

 

Jag personligen har alltid dragit mig till tjejer med problem, vilket har försatt mig i problem också. Jag ville bara hjälpa till och göra saker bättre, men när jag sen inser att jag tagit mig vatten över huvudet, då är det jag som är svinet.

 

Jag hade en vän som drog sig till grovt kriminella snubbar, hon skyllde alltid på att alla män är svin. Då jag försökte förklara för henne att alla män inte är svin och att det var upp till henne att bryta sina mönster, då sa hon upp kontakten med mig och blev tillsammans med en snubbe som precis kommit in i Hells Angels.

 

Det jag vill säga är att vi kanske skulle kolla över vågskålen, hur ser den ut i vardagen egentligen? Vissa skillnader vill vi ha.

Du som kvinna vill att din man vet hur man sätter upp en tavla, rensar avloppet eller betalar för dig när ni är ute, det är en Så kallad ”riktig karl”. Men döm oss inte för hårt om vi vill bli sedda för det vi gör.

Alternativet är att Gentlemannen elimineras helt och man delar på allt. Jag tror inte att någon av parterna vill det.. Vi har olika roller i vardagen och det behöver inte vara så illa.

 

Det betyder inte att vi ska gå tillbaks till det gamla, bara att vi ska se över vågskålen, för kvinnan är inte det svaga genus längre, inte i Sverige.